Nu har jag bott i "min" lägenhet i ett år.
Fattar faktiskt inte var alla dagar tagit vägen.
Trivs fortfarande utmärkt med mitt val av boende.
Ensamheten är min följeslagare.
När jag nu inte fick ha min käraste vid min sida.
Idag har jag dock bjudit in till en liten "bankett"!!!
Dregel-dregel, vilken smörgåstårta!! O, så sugen jag blir ... *torkar snålvattnet ur mungiporna* Var glad för att jag finns på behörigt avstånd!
SvaraRaderaVet du, även om det låter flåshurtigt, så kan jag informera dig om att man faktiskt, med tiden, lär sig att trivas hyfsat bra med att "vara själv" (som det numera heter i Sverige; i Finland säger vi fortfarande "vara ensam"). Fast det är klart, det går förstås mångfalt lättare om ensamheten är självvald, det råder det ju inget tvivel om.
Men ändå. Ett helt år har gått sedan du blev "ofrivillig enbo". Ett helt hjulvarv har du med andra ord klarat av, så sträck på dig (om du kan för värken)! Du har fixat det - och du fortsätter fixa det, lite bättre för varje ny dag som gryr.
♥-kram och grattis på ettårsdagen!
Tack Nina, synd att du inte kom för det hade räckt till dej också!
RaderaMin ensamhet har jag börjat förlika mig med, egentligen har jag alltid varit en ensamvarg inombords. Därmed inte sagt att jag saknar gott umgänge när jag vill.
M bär jag med mig i minnet och sinnet.
Jag måste tillstå att jag är förundrad över att jag "överlevt" ett år....drygt.
Tiden, tiden den tiden. Många i min omgivning säger samma sak, det går så fort som om det var såpat. En stor del av tiden går ju numera åt att leta igen sina prylar förstås.
SvaraRaderaBankett med smörgåstårta, inte illa. Den ser ju lättäten ut. Dock, de största ovationerna sparar jag till alstret nedan. Det är utan tvekan den finaste komposition jag sett i den vägen. Har suttit en lång tid och bara tilltalats.
En skön själs bekännelse, min alltså, är att jag inte är så förtjust i mormorsrutor och då får dom vara i vilken form som helst. Jag har funderat litet över varför och nu vet jag. Det måste vara färgsättningen och sammanvirkningen. Så särskilt förvånande är det väl kanske inte. Du har ju sinne för färg och form.
Rara du!
RaderaJag har virkat såååå många lappar så du kan inte ana.
Det är ett lättsamt arbete, men nu är jag lite less som sagt.
Men det är väl bara att leta efter nya utmaningar, eller hur?
Ha det gott.
Tänk, jag som var i grannskapet i går. Men vi kalasade på sushi så det gick ingen nöd på oss, tvärtom.
SvaraRaderaHur än det nu är så är det skönt att höra att du trivs bra där du bor nu.
Fick förresten i går höra en liten fågel viska i mitt öra att en kompis till dottern har börjat slå följe med en viss norrlångträskbo.
Det hade räckt till dig också..
SvaraRaderaViskande fåglar minsann.
Rar tösabit är det till min stora glädje.