Så har jag då varit på en resa för första gången ensam.
Det har varit både spännande och nervöst och även väldigt sorgligt.
Vem ska jag dela mina upplevelser med?
När jag väl kom fram till mina släktingar i Kumla med omnejd så var det väldigt trevligt på alla sätt och vis. Resan till och från var dock ingen höjdare. SJ har en hel del att ta itu med anser jag.
Sänder en tacksamhetens tanke till den rara tösen som hjälpte mig att hitta på Centralen. Det är ingen lätt sak för en ovan resenär med nedsatt hörsel att orientera sig i vimlet och försöka tyda meddelanden från sprakande högtalare.
Tiden mellan resorna var det som sagt inget fel på. Det var trevligt att träffa släkten och prata barndomsminnen. Äta god mat ( kanske lite för många kakor....) och få lite nya intryck är aldrig fel.
Intressant var det också att besöka huset där min far och mor träffades och blev förälskade. Visserligen var huset förfallet och trädgården igenvuxen men det kändes bra i alla fall att trampa på samma mark.....
XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXx
Inger
Välkommen hem igen! Det låter som om du har haft en trevlig resa och jag ser att du fick hämtning vid stationen.
SvaraRaderaEn liten fråga, vill du ha "Sju jävligt långa dagar" nu, eller läser du något annat för tillfället? Jag har läst ut den och svärdottern vill låna den och "Korparna", men jag har sagt att du är förstatjing på "Sju j...". Det spelar nog ingen roll för henne vilken av dom hon börjar med.