Vintertid!

Snö, snö, snö.....
Vackert är det men jag gillar inte att transportera mig i min lilla franska bil. Förutom att det är något vajsing på värmesystemet så klarar mina åldersförändrade ögon inte att se klart när snön yr. Väljer därför att låta Peggan stå inne i varmgaraget så mycket som möjligt.
Fast en och annan resa har vi gjort till Träsket.

Julpynt!

Precis lagom enligt äldste sonen. Kanske en aning spartanskt enligt mig, men bara en aning! Jag har faktiskt både adventsstake och stjärna. Har helt tappat lusten att fira jul över huvud taget. Allt som jag tidigare gjorde till julen har numera ett INTE framför. Men snart är ju spektaklet över.

Sötaste Tärnan!

Så har jag då sett den allra sötaste Tärnan sjunga i Kåge kyrka. Inte utan att det smög fram en stolt tår i ögonvrån. Det var klart värt att sitta två timmar på kyrkbänken. Först som sällskap under övningen innan uppträdandet och sedan under kvällsgudstjänsten som passade på att äga rum samma kväll som kören visade upp sitt Luciatåg. Men vad gör man inte för att få njuta av skön sång och glada barn.....

Julkulor!

För tillfället stickar jag Julkulor för brinnande livet.

Hur KUL som helst.

Allteftersom jag har en kula klar så lägger jag dom i en skål och bjuder ut dom till eventuella besökare.

Kommer det ingen så får jag glädjas åt dom själv.

Hjärtesak!

Att ha goda vänner är underbart. En av mina allra bästa barndomsvänner gav mig ännu ett hjärta till min samling, innan hon reste från Staan! Nu sitter det på min vägg och påminner mig om vikten att ha vänner. 

Bilden blev kass men hjärtat är fint!

Kan själv!

Köpte en hylla till mina tidskrifter och diverse annat som jag vill ha framme och i min närhet. När jag plockat ut alla delarna så läste jag manualen, som en duktig och noggrann kvinna. Det stod att man borde vara två för att klara av att montera hyllan.

Visst är det så. Bäst att vara två.

Men om man nu är en ensam själ så får man lov att försöka ändå.

Jag riggade upp de två stagen på ryamattan ( så att de inte skulle glida undan) och så pillade jag dit en hylla i taget.

Visst tog det tid och visst var det knepigt men det gick.

Kanske ska jag anamma det som min nya livsfilosofi.....

Dansglädje!

Min stela kropp var på dansuppvisning igår afton!

Man kan inte låta bli att bli glad av att se dessa ungar som dansade av hjärtans lust.

Och ta mig tusan började inte mitt vänsterben röra på sig i takt!!!!!

 Glädje smittar.

Rosor och paket!

Så har då äldste sonen blivit ännu äldre. Han uppvaktades som vanligt med en bok av sin mamma. I år blev det den senaste Kepler romanen. Givetvis finns det alltid ett förbehåll med de böcker som jag ger bort....att jag sedan ska få låna och läsa!

Ett trevligt besök av min yngste bror och hans fru har jag också haft i min lägenhet. De kom med vackra rosor och älgkött.

Vissa dagar går alltså bättre att ta itu med än andra.

En sorgens dag!

För ett år sedan rämnade marken......

Sorgen och saknaden är hemsk!

Passerad tid.

Tiden går utan att jag har så mycket att tillföra. Låter bara dagar och nätter passera.  Vad som dock tillför en hel del gott, är de små i min närhet. Att låna hem dom en dag känns skönt. Låter mina tankar vila en stund!

 Att göra "röror" är en ständigt återkommande syssla hos farmor.

 Att bara slappa utan krav är inte fel!

Olika trådar....

En hel dag med farmor i en lägenhet kräver mycket fantasi.

Bara man får låna ett nystan så kan man sysselsätta sig i timmar.

I detta fall var dessutom garntrådarna förvandlade till laserstrålar!

Har man en tråd av nylon kan man knyta på en krok och agna på en mask och sedan roa sig i timmar.

Alla barnen fick fisk och glädjen var påtaglig.

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Inger

På resande fot!

Så har jag då varit på en resa för första gången ensam.
Det har varit både spännande och nervöst och även väldigt sorgligt. 
Vem ska jag dela mina upplevelser med?
När jag väl kom fram till mina släktingar i Kumla med omnejd så var det väldigt trevligt på alla sätt och vis. Resan till och från var dock ingen höjdare. SJ har en hel del att ta itu med anser jag.
Sänder en tacksamhetens tanke till den rara tösen som hjälpte mig att hitta på Centralen. Det är ingen lätt sak för en ovan resenär med nedsatt hörsel att orientera sig i vimlet och försöka tyda meddelanden från sprakande högtalare.

Tiden mellan resorna var det som sagt  inget fel på. Det var trevligt att träffa släkten och prata barndomsminnen. Äta god mat ( kanske lite för många kakor....) och få lite nya intryck är aldrig fel.
 Intressant var det också att besöka huset där min far och mor träffades och blev förälskade. Visserligen var huset förfallet och trädgården igenvuxen men det kändes bra i alla fall att trampa på samma mark.....

Det är hur som helst skönt att vara på hemmaplan igen. Min kropp trivs bäst hemma!

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXx

Inger

Guldkant!

Att umgås med andra har varit svårt i min sorg.
Lugnast har det varit inom mig när jag varit helt ensam i min lägenhet. Då har jag känt mig nollställd och min sorg har varit "snäll" utan krav.
Konstigt men så är det!
Så går det dock inte leva Resten av mitt liv, det vet jag, och därför tar jag mig i kragen ibland och gör som Fantomen....
Igår var en sådan kväll. 
Med två barndomskamrater, en respektive och deras vuxna, vackra dotter blev en vanlig kväll en guldkantad sådan.
Kvällen innehöll många goda skratt och kloka samtal.

Att laga mat på egen hand var största kruxet. Det var ju aldrig jag som hade det ansvaret tidigare när vi hade gäster, då i det andra livet!
Förrätten var inga problem en Räkbomb fick det bli. Enkel att göra och riktigt vacker.
Varmrätten var lite trixig. God men lite torr. Nästa gång jag gör Laxlasagne ska jag göra mera sås....
Så var då den embargeliga efterrätten.
Jag gillar inte efterrätter. Äter visserligen andras med god aptit men har svårt att känna något sug efter just efterrätter. Nu var det hur som helst ett "måste" att bjuda på efterrätt eftersom en av gästerna skulle ansluta senare..." jag kommer nog lagomt till efterrätten"!!!
Det fick bli en Äppelkaka med vaniljsås. Fantasilöst men den blev godkänd.
Nu kommer jag inte att lägga maten på minnet efter denna kväll men samvaron med fina människor kommer jag att spara som en gulkväll....

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Inger

Sorg & Lycka!

Igår var jag och lämnade ifrån mig nycklarna till Stugan. 
Det är med sorg i hjärtat som jag nu definitivt sagt adjö till vårt paradis. Men det är bara helt enkelt omöjligt för mig att vistas där ensam utan min älskade vid min sida.
Men alla underbara minnen kommer jag att bevara för alltid i mitt hjärta!
Jag passade på att vittja det minimala kantarellstället som vi hade där. Typiskt så började det regna precis när jag var framme och skulle plocka, därför kom det med en hel del skog medan jag snabbt krafsade ihop min skörd. Myggen struntade i regnet och gick till attack, och det gjorde inte plockningen lättare.
Det blev i alla fall en liten skörd, av vad jag kallar skogens guld.

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Inger

Bildmuseet i Umeå

Ja så förvandlades ett påstående till en osanning!

Lovade att skriva om besöket på Bildmuseet redan den 26:e men se det kom saker och ting emellan och hipps vipps har det gått flera dagar!!!

Nu ska det i alla fall berättas om besöket.

Alltså, vår kulturtripp avslutades med ett besök på det vackra ock stilrena Bildmuseet i Umeå.  Byggnaden är placerad vid älven och eftersom det är stora fönster så bjuds ögat på en fantastisk utsikt. Mycket tilltalande helt enkelt!

Eftersom jag inte gärna åker hiss så tvingade jag min följeslagare att gå i alla trappor men hon accepterade och vi började nerifrån.

 

Björn Berg kanske är mest känd för sina teckningar av Teskedsgumman och Emil i Lönneberga och sina teckningar i Dagens nyheter. Utställningen heter: Inte en dag utan ett streck.

 

Utställningen visade bara en bråkdel av hans verk. Förutom att teckna så var han också en duktig träsnidare. Jag gillade hans fina tavla och ett helt fantastiskt skåp som han gjort till sin hustru Eva. En riktig kärleksgåva till henne på hennes 60 års dag. Vackert!

En trappa senare var vi plötsligt i Kiruna!

Utställningen heter: I skuggan av Framtiden.

 

En mängd tavlor, skulpturer och bildspel tog våra sinnen i anspråk. Vet inte om jag blev så tagen som jag borde ha blivit. Visst vittnade de flesta verken om en stor kamp och en helt otrolig arbetsinsats av en massa människor men jag blev inte "Bergtagen" precis.

Dock såg jag en tavla som liknade ett alster som min barndomskamrat har gjort, fast i större format. i alla fall påmindes jag om hennes tavla när jag såg denna. 

Så klättrade vi en våning till.

 

Här fick vi inte röra eller fota, bara se!

Vi glodde och grubblade! Vad i hela friden menade konstnären med dessa skulpturer???

Tacksamt tog vi emot information från en utställningsvärdinna som passade utställningen. Nu blev det verkligen intressant och helt makalöst. Plötsligt blev detta den största behållningen på hela Bildmuseet.

Denne Mario Merz ( 1925-2003) skapade sin konst under en orolig tid. Han återkom ständigt till konstnärens roll. Han arbetade med gamla bruksföremål och använde sig av matematiska funktioner i sitt skapande, vilket jag tyckte var fascinerande.

Leonardo Fibonacci (1170-1250) utvecklade denna talserie som Merz ständigt återkom till.

Fibonaccis talföld: 0+0=0, 0+1=1, 1+1=2, 2+3=5, 3+5=8,5+8=11 osv i all oändlighet....

Merz hade byggt en iglo av små säckar fyllda med träull,trådnät med mera och så smyckat den med en text i neon! Han blandade gärna gammalt med det nya för sin tid och när en del av dessa verk skapades var neonrör en tämligen ny uppfinning. Tala om att sticka ut...

Faktiskt blev denna utställning som jag först klassade som BKK= Bara Konstig Konst den som påverkade mig mest på Bildmuseet. 

Så kan det vara!

Avslutningsvis blev det ett toabesök, på en designad sådan, innan vi åkte mot norr och vår egen vardag igen.

 En fantastiskt givande dag i trevligt sällskap gör att jag kommer att minnas denna dag en lång tid!

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Inger

Skulpturparken i Umeå

När vi väl letat oss fram till Skulpturparken så plockade vi ivrigt fram våra kameror och pratade om konstverken. Undrade hur de olika konstnärerna fått sina idèer och vilket budskap de ville förmedla.

Det första verket var en stilig man av en konstnär som heter Sean Henry. Verket heter:trajans Shadow. Antar att han fotats tillsammans med glada barn, som skrattande tittat upp mot den reslige mannen, av damer, som tittat trånande (?) på honom och kanske av någon man som glott lite avundsjukt på honom. Ett fantastiskt konstverk är det hur som helst.

Solen sken och vi vandrade vidare mellan konstverken som placerats i området. Mellan träd och i sänkor, på plana gräsmattor och bland den vackra bebyggelsen. Ibland var det svårt att veta om det var ett konstverk eller inte. Vi missade faktiskt några som vi inte uppmärksammade eller tolkade som konst. Det finns ett femtiotal verk, en del är permanenta och en del är nya för året. Vissa av verken var mycket vackra och lätta att förstå och en del var svåra att tolka. En del var rent av lite kusliga och del humoristiska. Konst för alla sinnen!

 

Dessa trädkramare tilltalade mig. Ett verk av Jaume Plensa som heter: Heart of Trees. 

Detta verk var faktiskt kusligt. Konstnären heter Kaarina Kaikkonen och heter:A Path II. Det består av 160 kavajer som hänger på en stålbalk. Jag kom att tänka på koncentrationsläger....

Då var denna skulptur skön att möta, skapad av David Wretling och bär det självklara namnet: Mor och Barn.

Bredvid står en fåtölj av Nina Saunders. kanske tilltalande vid första anblicken men jag lovar, den var i hårdaste laget även för min mjuka bak....

 

 

Här hittade vi ett lekfullt verk som heter Klassresan, det visade sig bestå av ett antal stolar i aluminium som var hopsvetsade till en båge som förde mina tankar till en nöjespark. Konstnären heter: Kari Cavèn

 

I början ( fast i slutet av vår vandring....)av Parken möts man av detta permanenta verk som består av en mängd plastbackar, staplade på varandra. När man gick in i det så möttes man av ett vackert ljusinsläpp. Riktigt mysigt. Kanske något för just din trädgård??

Konstnärerna heter Winter&Hörbelt

Jaume Plensa hade flera verk i Parken, detta huvud är ett av dem. Verket heter Irmas White Head. 


Vi saknade en broschyr under vår vandring, men döm om vår förvåning när vi hittade just en sådan i en postlåda når vi var på väg hem. Då upptäckte vi att vi börjat från fel håll och att det var ännu mer att se.
Efter dessa timmar i Parken satte vi oss i bilen för att ta oss till Bildmuseet inne i Umeå, men om detta ska jag skriva om i morgon.

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Inger

Kulturtur!

  

 

Vilken tur att jag gillar kultur och att jag har en tillika intresserad väninna.
Idag har vi utsatt alla våra sinnen för helt fantastiska intryck. 
Första stoppet blev i Robertsfors. Där ställer duktiga keramikern Margaretha Holmlund ut fina alster. Vitt och vackert har hon format leran. Blommorna tilltalade mig, skulle inte ha något emot en vägg full av dom, men just nu tillåter inte min kassa en sådan lyx.

Resan fortsatte sedan till Umeå men det ska jag berätta om i morgon för nu är jag helt tömd på energi. 
Dagens alla intryck har kostat på.
Men nu ska jag vila och ladda batterierna till morgondagen....

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Inger

Omstart!

Kanske dax att göra en omstart på bloggfronten!
Det känns som att min förra blogg har spelat ut sin roll. Allt jag skriver i den blir så platt efter allt sorgligt som hänt. 
Hoppas att orden ska landa bättre på en helt ny plats.
Jag ska i alla fall göra ett försök.....