Vintertid!

Snö, snö, snö.....
Vackert är det men jag gillar inte att transportera mig i min lilla franska bil. Förutom att det är något vajsing på värmesystemet så klarar mina åldersförändrade ögon inte att se klart när snön yr. Väljer därför att låta Peggan stå inne i varmgaraget så mycket som möjligt.
Fast en och annan resa har vi gjort till Träsket.

Julpynt!

Precis lagom enligt äldste sonen. Kanske en aning spartanskt enligt mig, men bara en aning! Jag har faktiskt både adventsstake och stjärna. Har helt tappat lusten att fira jul över huvud taget. Allt som jag tidigare gjorde till julen har numera ett INTE framför. Men snart är ju spektaklet över.

Sötaste Tärnan!

Så har jag då sett den allra sötaste Tärnan sjunga i Kåge kyrka. Inte utan att det smög fram en stolt tår i ögonvrån. Det var klart värt att sitta två timmar på kyrkbänken. Först som sällskap under övningen innan uppträdandet och sedan under kvällsgudstjänsten som passade på att äga rum samma kväll som kören visade upp sitt Luciatåg. Men vad gör man inte för att få njuta av skön sång och glada barn.....

Julkulor!

För tillfället stickar jag Julkulor för brinnande livet.

Hur KUL som helst.

Allteftersom jag har en kula klar så lägger jag dom i en skål och bjuder ut dom till eventuella besökare.

Kommer det ingen så får jag glädjas åt dom själv.

Hjärtesak!

Att ha goda vänner är underbart. En av mina allra bästa barndomsvänner gav mig ännu ett hjärta till min samling, innan hon reste från Staan! Nu sitter det på min vägg och påminner mig om vikten att ha vänner. 

Bilden blev kass men hjärtat är fint!

Kan själv!

Köpte en hylla till mina tidskrifter och diverse annat som jag vill ha framme och i min närhet. När jag plockat ut alla delarna så läste jag manualen, som en duktig och noggrann kvinna. Det stod att man borde vara två för att klara av att montera hyllan.

Visst är det så. Bäst att vara två.

Men om man nu är en ensam själ så får man lov att försöka ändå.

Jag riggade upp de två stagen på ryamattan ( så att de inte skulle glida undan) och så pillade jag dit en hylla i taget.

Visst tog det tid och visst var det knepigt men det gick.

Kanske ska jag anamma det som min nya livsfilosofi.....