Olika trådar....

En hel dag med farmor i en lägenhet kräver mycket fantasi.

Bara man får låna ett nystan så kan man sysselsätta sig i timmar.

I detta fall var dessutom garntrådarna förvandlade till laserstrålar!

Har man en tråd av nylon kan man knyta på en krok och agna på en mask och sedan roa sig i timmar.

Alla barnen fick fisk och glädjen var påtaglig.

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Inger

På resande fot!

Så har jag då varit på en resa för första gången ensam.
Det har varit både spännande och nervöst och även väldigt sorgligt. 
Vem ska jag dela mina upplevelser med?
När jag väl kom fram till mina släktingar i Kumla med omnejd så var det väldigt trevligt på alla sätt och vis. Resan till och från var dock ingen höjdare. SJ har en hel del att ta itu med anser jag.
Sänder en tacksamhetens tanke till den rara tösen som hjälpte mig att hitta på Centralen. Det är ingen lätt sak för en ovan resenär med nedsatt hörsel att orientera sig i vimlet och försöka tyda meddelanden från sprakande högtalare.

Tiden mellan resorna var det som sagt  inget fel på. Det var trevligt att träffa släkten och prata barndomsminnen. Äta god mat ( kanske lite för många kakor....) och få lite nya intryck är aldrig fel.
 Intressant var det också att besöka huset där min far och mor träffades och blev förälskade. Visserligen var huset förfallet och trädgården igenvuxen men det kändes bra i alla fall att trampa på samma mark.....

Det är hur som helst skönt att vara på hemmaplan igen. Min kropp trivs bäst hemma!

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXx

Inger

Guldkant!

Att umgås med andra har varit svårt i min sorg.
Lugnast har det varit inom mig när jag varit helt ensam i min lägenhet. Då har jag känt mig nollställd och min sorg har varit "snäll" utan krav.
Konstigt men så är det!
Så går det dock inte leva Resten av mitt liv, det vet jag, och därför tar jag mig i kragen ibland och gör som Fantomen....
Igår var en sådan kväll. 
Med två barndomskamrater, en respektive och deras vuxna, vackra dotter blev en vanlig kväll en guldkantad sådan.
Kvällen innehöll många goda skratt och kloka samtal.

Att laga mat på egen hand var största kruxet. Det var ju aldrig jag som hade det ansvaret tidigare när vi hade gäster, då i det andra livet!
Förrätten var inga problem en Räkbomb fick det bli. Enkel att göra och riktigt vacker.
Varmrätten var lite trixig. God men lite torr. Nästa gång jag gör Laxlasagne ska jag göra mera sås....
Så var då den embargeliga efterrätten.
Jag gillar inte efterrätter. Äter visserligen andras med god aptit men har svårt att känna något sug efter just efterrätter. Nu var det hur som helst ett "måste" att bjuda på efterrätt eftersom en av gästerna skulle ansluta senare..." jag kommer nog lagomt till efterrätten"!!!
Det fick bli en Äppelkaka med vaniljsås. Fantasilöst men den blev godkänd.
Nu kommer jag inte att lägga maten på minnet efter denna kväll men samvaron med fina människor kommer jag att spara som en gulkväll....

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Inger